Att bli hans mamma är det största som någonsin har hänt mig. Plötsligt mäts inte tiden längre i dagar eller veckor, utan i små ögonblick – hans andetag mot mitt bröst, hans fingrar som sluter sig runt mina, hans sätt att se på mig som om jag är hela hans värld.

​

Sedan han kom till oss har värdet av fotografier fått en helt ny innebörd. De är inte bara vackra bilder – de är minnen jag får hålla kvar i, stunder jag kan återvända till om och om igen. För tiden går så fort. Redan nu vill jag stanna upp, hålla kvar det lilla, det mjuka, det som förändras nästan innan man hinner förstå det.

​

Jag vill föreviga allt. Inte bara för min egen skull, utan för hans. Så att han en dag kan se hur oändligt älskad han var från allra första början. Hur liten han var i mina armar. Hur mycket han betydde – och alltid kommer att betyda.

​

Det är kanske där, mitt i allt det här, som min kärlek till fotografi landar som allra djupast. För jag vet, av hela mitt hjärta, hur mycket dessa bilder kommer att vara värda. Inte bara idag – utan för resten av livet 🫶🏻